Alltid en kamp

Jag har hamnat i en fantastisk svacka just nu och jag känner mig så ensam. Innerst inne vet jag såklart att det inte är så, men för tillfället känns det inte som att jag har någon in my corner. När man väl hamnat i dessa onda tankebanor är det svårt att komma därifrån. Jag önskar ibland, i smyg, att jag vore någon annan. Ofta känns det som att människor i min omgivning tycker att jag är för krävande och lite för mycket av allt. Det är en så fruktansvärt tung och jobbig känsla, känslan av att inte duga till. Och om än jag jobbar för att inte känna så varenda dag, är det ibland extra tufft. Precis som det är nu.
 
Gammal bild

Kommentera här: