Livet

Det känns som att jag befinner mig i ett annat liv och situationen känns skrämmande välbekant, och som vanligt är det svårt för mig att hantera. Jag är frustrerad och så vilse i mig själv för tillfället. Det finns ögonblick av klarhet där jag ser glimtar av mig själv. Under dessa ögonblick är jag självsäker, trygg och stabil. När dessa ögonblick är över så landar jag i tvivel och osäkerhet.
 
Jag klarar inte av att vara ensam. Ensamheten skapar sådana enorma panik-känslor i hela min kropp. Under de perioder jag inte är med andra människor tappar jag allt. Det finns inget logiskt eller positivt tänkande, ingen självsinsikt - ingenting. Och jag saknar mig själv så mycket, för jag vet att DET HÄR INTE ÄR JAG. Och det är en insikt som ger mig ännu mer panik för att just nu klarar jag inte av att vara mig.

Kommentera här: