Så står det skrivet i pannan att man väcker en ångest när man släcker en annan

På många sätt känns det som att jag hoppat tillbaka tre år i tiden och kämpar mig genom tredje året på gymnasiet all over again. Känner mig som samma människa, med samma ångest och jag gillar det inte. Jag var så lycklig och SÅ STOLT över mig själv förra året. Hade kommit så långt i min personliga utveckling och ä.l.s.k.a.d.e  allt jag lyckats bli, och nu är JAG TILLBAKA DÄR DET BÖRJADE!?! Alltså vad fan hände. 
 
Älskar Skellefteå och den trygghet som finns här, but I'm getting bored och är beyond rastlös. Vill ha ut så mycket mer av livet än såhär. Just nu har jag inget mål med någonting jag gör och pga det ser jag ingen mening med att ens kliva ur sängen på morgonen. Mitt liv ser EXAKT likadant ut nu, oavsett veckodag, månad eller klockslag. Jag vill inte ha det så? Har aldrig velat ha det så? Det känns som att jag behöver utmana mig själv, göra något jag aldrig gjort förut bara för att svettas lite. Ännu en gång bevisa för mig själv, och alla andra, att jag KAN och är mer än detta.
 
GAHAUIHFIFHAIODNJPJWEFOPNOSFNOPDNOGINBAGOINB #mood

Kommentera här: