2014-01-26

 
Det finns två saker det alltid går att vara säker på. Det första är att varje människa någon gång kommer att dö, och det andra är att pytte alltid kommer in för att äta på antingen på kvällen eller morgonen. Alternativ två händer alltid. Varje dag. Förutom igår/idag. Självklart blir jag orolig. Hoppas på att han bara hänger med kattdamer eller protesterar mot att han var tvungen att stanna inne en vecka pga köldskadade öron, och kommer hem snart. Ser hellre att han producerar kissebebisar än att han ligger mosad på vägbanan efter att ha blivit överkörd av galen bilist. 
 
Idag har jag jobbat. Var trött/förvirrad på morgonen och åkte till en tant en timme för tidigt. Vi skrattade åt min förvirring och gick vidare med våra liv. Jag vet att jag sagt det förr, men trivs så oerhört bra med mitt jobb och tillsammans med mina gamlingar! 
 
Hela min kropp är på sniskan och allt som har möjligheten att ge ifrån sig ett knak, gör det så fort jag rör mig. Mer spännande så! Har iallafall planerat att åka in till burträsk imorgon kväll och simma för att få lite aktiviering i min otränade/dåliga/förtidsgamla kropp. Återstår att se om det blir av, fryser alltid så jäkla mycket i vattnet och kylan kan få mig avskräckt från det mesta. Inte för att jag någonsin är särskilt pepp på att utföra diverse fysiska aktiviteter, så ska genast sluta skylla på kylan och acceptera det faktum att jag är lat. 
 
 

Kommentera här: